Den kubanske politiske fången Wilman Villar Mendoza dog i händerna på sina förtryckare.
Av Eva Belfrage
20 januari 2012
Den 31årige kubanske politiska fången Wilman Villar Mendoza dog på torsdagen den 19 januari 2012 i händerna på¨sina förtryckare på sjukhus i Santiago de Cuba. Han blev arresterad den 14 november 2011, när han hade deltagit i en fredlig demonstration i sin hemstad Contramaestre och dömdes till fyra års fängelse. När han fick sin dom inledde han omedelbart en hungerstrejk som varade 50 dagar med uppehåll några dagar då hand trodde att det fanns hopp om frigivning, men startade igen och fortsatte till sin död. Som straff för hungerstrejken sattes han i isoleringscell och behandlades illa. Hans fru och oppositionen demonstrerade för hans liv och krävde att de gav honom läkarvård och att de frigav honom. Men fängelsemyndigheten förde honom till sjukhus först när det var för sent och de visste att han var döende, på samma sätt som de lät Orlando Zapata Tamayo dö 2010.
I flera dagar hade hans fru, Martiza Pellegrino, som är en Dam i Vitt tillsammans med oppositionskamrater till Wilman samlats utanför sjukhuset och demonstrerat för hans liv och frigivning, men omringades av polis och arresterades, samlades igen och arresterades.
Maritza Pellegrino fick inte tillstånd att besöka sin man på sjukhuset. De släppte bara in hans mamma, som är gift med en polis vid Inrikesministeriet och som enligt José Daniel Ferrer, samordnare för organisationen UNPACU som Wilman tillhörde, hade fördömt sonens aktiviteter. Maritza sa att sjukhuset var omringat av polis och säkerhetsfolk och att befolkningen hade gått ut på gatorna i Contramaestre och i Palma Soriano och blivit slagna och arresterade. Hon sa att hon var på väg till begravningen och att polisen hade föreslagit att de skulle transportera dem dit, vilket de av uppenbara skäl avböjde. De var nu på väg i allmänna transportmedel. Fängelsemyndigheterna hade ännu inte gett ”frigivningsdokumentet” för Wilman, det som han hade krävt med sin hungerstrejk. Maritza sa att när Wilmans pappa dog också i fängelse och som offer för Castro-regimen, tog det tre år innan familjen fick ”frigivningsdokumentet”. Wilman Villar Mendoza lämnar efter sig två små barn 5 och 7 år gamla.
José Daniel Ferrer, samordnare för Kubas Patriotiska Union (UNPACU), sa att det omedelbara ansvaret för Wilman Villars död har Raúl Castro, Statens Säkerhetstjänst och fängelsemyndigheterna och han vädjade till omvärlden och särskilt till Påven som ska besöka Kuba i mars, att förtrycket på Kuba och det faktum att politiska fångar lämnas att dö i Castros fängelser, uppmärksammas.
Källor för informationen ovan: Diario de Cuba och Martí Noticias samt meddelanden från oppositionen över twitter.
____________
|