Kubansk polis dödar papegoja för att trakassera ägaren, som försörjer sig på att visa fågeln för turister i Havanna.
Av David Canela Piña

Cubanet
2 januari 2013
Översättning: Eva Belfrage

Carlos Àlvarez Ajuria: "Kommunisterna håller på att göra slut på oss allihop"

Carlos Álvarez Ajuria minns inte när han första gången blev medveten om att han levde i en diktatur, men en sak är säker, att sedan dess har det inte varit någon ände på problemen med polisen. Det senaste ingripandet mot honom var den 5 december 2012, då han blev körd till polisstationen "Dragones y Zulueta" i centrala Havanna. Där slog de honom och tog ifrån honom hans papegoja och dödade den. I en diskussion innan han arresterades, hade Carlos sagt till poliserna att de ”kränkte mänskliga rättigheter” och han anklagade den kubanska regeringen för att ha provocerat bilolyckan då Oswaldo Payá Sardiñas och Harold Cepero dog.

På polisstationen hölls han kvar till följande dag. Då beordrade överstelöjtnanten Ofelia att hans fågel skulle tas ifrån honom, och då han vägrade fick han stryk av tre poliser från inrikesministeriet, som tog ifrån honom papegojan och dödade den. Samma polis hade den 9 mars 2009 tagit ifrån honom en annan papegoja som de också dödade och sen slängde i en sophink, och han själv blev misshandlad den gången av fyra poliser, också inför Ofelia.

Den 51-årige Carlos Álvarez, är min granne i Centrala Havanna. Han bor i en våning där det regnar in, han lider av kroniskt ryggskott, och eftersom de, för omkring 15 år sedan, bröt ett ben på honom i fängelset, måste han stödja sig på en käpp för att kunna gå. Han har också haft tuberkulos. För att hantera fattigdomen och förtjäna sitt uppehälle, har han sedan flera år haft några papegojor, som han visar för turister, som ger honom en slant när de fotograferar sig med fåglarna.

Polisen gillar inte Carlos. Den 13 februari 2010 genomförde han en protestaktion på Obispo gatan. Han anklagades för motstånd och olydnad och dömdes till ett års fängelse. Han avtjänade sitt straff i fängelset "1580" i Havanna.

Carlos är känd i sitt kvarter som den enda personen som öppet kritiserar regeringen. Därför har den lokale polischefen, Juan Carlos Acosta, en av de mest fruktade i kvarteret Colón, hotat att skicka honom i fängelse under den s k ”farlighetslagen” . Enligt denna lag döms personer i preventivt syfte, då det antas att de skulle kunna begå ett brott. Carlos är en av de tusentals kubaner som kläms mellan sjukdom och fattigdom å ena sidan och polisen å andra sidan, och som tvingas fly från både hunger och förtryck.

Denna regim, som säger sig vara ett paradis för arbetarna, är i själva verket ett helvete. Till skillnad från demokratiska länder, där de rika betalar skatt för att stödja de fattiga, tvingas de fattiga här enligt lagen, även om de lever på gränsen till totalt armod, bidra till de rika, 
d v s till dem som styr.

Carlos uppger att:  ” I den fruktade polisstationen "Dragones" arresterar de personer som inte har begått någon förseelse, de provocerar dem där och sen anklagar de dem för angrepp, bristande respekt eller motstånd”. Han säger att: ”även handikappade personer blir arresterade utan anledning (eller för att ha sålt några småsaker på gatan)” och ”när de protesterar misshandlas de. Om de får för mycket stryk brukar polisen anklaga offret för att ha angripit, varit respektlös, eller inte ha lytt order och fängslar denne på orättfärdiga grunder.”

Insiktsfullt säger han att “ Det irriterar kommunisterna att se hur anständiga människor, som inte gör någon skada, kan förtjäna sitt levebröd på egen hand.  Personer, som försöker förtjäna sitt uppehälle och som listar ut hur de på ett ärligt och sunt sätt kan göra detta, angrips skoningslöst, även om de saknar ett ben, är blinda eller diabetiker.”

På sitt rättframma sätt säger han: ”De vill inte att någon ska bli bekant eller vän med turisterna”.  Vid ett tillfälle under intervjun, säger Carlos nästan med gråt i halsen:
”Bröderna Castro kan inte få regera längre. Det kan inte fortsätta så här. Det säger jag, för det gör detsamma om jag måste dö, det oroar mig inte. Det enda som är något värt är frihet och demokrati. Kommunisterna håller på att göra slut på oss allihop.”

Not: Carlos Álvarez Ajurias vittnesmål gavs till ASPIC, Agencia Social de Periodistas Independientes de Cuba (Sociala nyhetsbyrå för oberoende journalister i Kuba).

_________________