Opposition anser att uppgörelsen mellan Obama och Castro är ett förräderi mot demokratiska krafter på Kuba.
Diario de Cuba
18 december 2014
Översättning: Eva Belfrage

På en presskonferens i onsdags lade oppositionsledare på Kuba fram sin kritik mot Barack Obama-regeringens besked om återupprättade relationer med regimen i Havanna. De anser att förutsättningarna inte är sådana att de motiverar ett öppnande, och anser därför att uppgörelsen är ett ”förräderi” mot de demokrater som opponerar sig mot regimen.

Ledaren för oppositionsgruppen Estado de SATS, Antonio G. Rodiles, ansåg att åtgärderna kan innebära en ny ”livlina” för regimen i ett mycket känsligt läge, på samma sätt som skedde 1994 med migrationskrisen och den uppgörelse som underlättade flykten av ytterligare kubaner från Kuba.

20 år efter dessa händelser, varnar Rodiles för att uppgörelsen kan innebära ett stöd för en “mutation” av castro-regimen till en ny fas, neo-castroism, i vilken familjen Castro har intagit sina positioner. Rodiles varnade för att en sådan situation kan ”innebära en allvarlig fara för kubanerna i och utanför landet” och för ”hela regionen”.

Ur denna synpunkt och i ett läge, när det i Latinamerika pågår en debatt om auktoritärt styre, sa han att ”ett accepterande av neo-castroism på Kuba också innebär ett stöd för auktoritärt styre i regionen” och följaktligen en nedvärdering av mänskliga rättigheter till ”ett lägre plan”.

Obamas och Castros besked är “ödesdigert” och det faktum att de inte har tagit hänsyn till civilsamhällets åsikter ”sänder mycket dåliga signaler”, tillade han.

I samma anda försäkrade Guillermo Fariñas, ledare för FANTU, den Antitotalitära enade fronten, att uppgörelsen bara kan applåderas för frigivningen av Gross ”som togs som gisslan av den kubanska regimen för att användas som utpressning mot USAs regering”.

Fariñas påpekade att ur hans synpunkt, har Obamas regering “inte tagit hänsyn till de kubanska medborgarna och det civila samhället som motsätter sig denna tyranniska regim.” Denne oppositionsledare påminde om ett möte han hade i Miami 2013 med president Obama, som då lovade att ta hänsyn till oppositionens åsikter inför eventuella åtgärder som rörde Kuba.

Fariñas ansåg att uppgörelsen är “ett förräderi mot demokraterna”, och beklagade dessutom att regeringarna i Washington och Havanna inte hade gett några garantier vad beträffar “ömsesidiga åtaganden” från Raul Castro regimens sida i förhållande till USAs åtgärder.

“Vi får anpassa oss till detta nya scenario”, underströk Fariñas, och vädjade till USAs regering att lyssna på det civila samhället i Kuba inför framtida förhandlingar. Han varnade också Vita Huset för att de bör föra dialog med Alejandro Castro Espín, som enligt Fariñas, är den som har den ”militära makten” på Kuba och inte de som han kallade castroismens ”spökministrar”.

Den f d politiska fången Ángel Moya, som också deltog i presskonferensen, bekräftade att han inte heller gillade uppgörelsen mellan Obama och Castro “därför att man har gjort eftergifter till en diktatur, trots att samma förhållanden råder idag, som de som 1961 ledde till embargot.”

Denne oppositionsledare påminde om att i Kuba är “fängelserna överfyllda och regimen företräder bara en enda familj” och han underströk att “ingenting har förändrats” därför att “förtrycket fortsätter, det civila samhället erkänns inte och vi har inga rättigheter att mötas eller demonstrera”.

Moya beklagade att trots dessa förhållanden har USAs regering “gett med sig inför en tyrannisk regim” och frigett de tre kubanska spioner, som hållits i amerikanska fängelser. ”Vi anser att ingenting har uppnåtts, utom att Gross familj har kunnat glädja sig åt att ha honom hos sig.”

Den f d politiska fången Moya ansåg att “inte förrän 11 miljoner kubaner som lever i denna nation har möjlighet att åtnjuta civila och politiska rättigheter, kan vi tala om någon seger för det kubanska folket”.

Alltså, tillade han är det nödvändigt att de politiska fångarna ges amnesti, att de politiska förutsättningarna öppnas för ett flerpartisystem och att den politiska oppositionen erkänns. ”Vi kan inte tala om något positivt för vårt folk, trots att man idag talar om segrar”. Enligt Moya innebär uppgörelsen ”ett förräderi mot dem som i Kuba opponerar sig mot regimen”.

Elizardo Sánchez ,ordföranden för CCDHRN, den Kubanska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter och Försoning, framhöll att ”det alltid är bättre med kontakter och förhandlingar än fiendskap”. Ur denna synpunkt kan Obamas beslut ”kanske ta ifrån något av styrkan i regimens alibi för landets fattigdom och förtryck”

I vilket fall som helst tillade han “tror jag inte att en normalisering av relationerna kommer att få några positiva konsekvenser för mänskliga rättighetssituationen i Kuba” därför att “den är oförändrad och inga signaler visar att regimen är beredd att genomföra de reformer landet behöver”.

Och vad gäller frigivningen av de 53 politiska fångarna, påminde Sánchez om att det ännu inte är känt vilka det gäller och han underströk att ” detta bara är hälften av det totala antalet politiska fångar som finns i landet.”

_________________