STOR HUNGERSTREJK PÅ KUBA - ETT FEMTIOTAL LIV I FARA
Av Eva Belfrage
1 april 2021

Hungerstrejkande i UNPACUs högkvarter i Santiago de Cuba

Ett femtiotal kubaner, 42 i Kuba och 5 i andra länder hungerstrejkar sedan tolv dagar. Strejken inleddes den 20 mars av UNPACU och dess ledare José Daniel Ferrer i Santiago de Cuba, som sista utväg för att få ett slut på de våldsamma arresteringar och förföljelser som regimen bedriver mot organisationen för att stoppa den hjälp UNPACU ger dagligen till omkring 200 nödställda i form av mat, medicin och psykisk social hjälp i dess högkvarter i Santiago de Cuba. Hela kvarteret har stängts av och den politiska polisen avvisar alla som inte bor där och föser bort, hotar, misshandlar och arresterar gamla människor, nödställda kvinnor och har t o m arresterat och misshandlat fyra barn. Ferrers 18 årige son blev brutalt misshandlad och stenad av den politiska polisen.
Det fredliga motstånd som UNPACU bedriver med humanitära aktioner av detta slag visar hur akut fattigdomen och marginaliseringen är i Kuba, som befinner sig i en djup ekonomisk och social kris, mycket svår att dölja för omvärlden med de långa matköerna och de växande spontana folkliga protesterna.

Internet har de senaste åren även nått Kuba och det har blivit alltmer uppenbarat för omvärlden hur bedrövliga förhållandena är. Polisbrutalitet och godtyckliga arresteringar sker mot alla kubaner och har intensifierats med coronapandemin och den ekonomiska krisen. Regimen har förlorat sitt monopol på informationen med sina falska lögner om Kuba som ett kommunistiskt paradis. Det går inte att skydda sig längre från alla bilder och videos som sprids på nätet med polisbrutalitet, blåslagna människor, hungriga tiggare – en hungrig man mager som ett skelett gick häromdagen helt naken på Havannas gator, missnöjda arbetare i strejk, egenföretagare och bönder som trakasseras, familjer med barn utan bostäder, föroreningar, avlopp, sopor, nedgångna och smutsiga sjukhus, och det största problemet idag: tomma mataffärer och apotek. Endast de som har utländsk valuta har möjlighet att skaffa det nödvändigaste. Elektricitet och gas har blivit så dyrt att hushållen övergår till ved.

Resurserna är slut, Kuba kan inte betala sina skulder och det blir inga fler krediter. Det är svårt för regimen att finna någon ny källa att parasitera på, sedan Moskvas stöd tog slut för länge sedan och Venezuelas stöd nästan har upphört helt och räcker i stort bara till att upprätthålla den polisiära och militära förtryckarapparaten. 

Mitt i allt detta går motståndsrörelsen på Kuba ut med en stor nationellt och internationell hungerstrejk. Kuba är nog det land i världen där flest hungerstrejker har genomförts, därför att det är det absolut yttersta vapnet ett fredligt motstånd kan tillgripa i ett land där varje människa är bevakad med kameror, agenter och politiska poliser i varje hörn. I förrgår installerades övervakningskameror runt UNPACUs högkvarter i Santiago de Cuba och i alla gathörn i kvarteret, som om inte de 20 till 30 politiska poliser och patrullbilar inte vore tillräcklig bevakning.

Bevakningskamera installeras utanför UNPACU i Altamira, Santiago de Cuba.

Orwells ”Storebror ser dig" är ständigt närvarande på Kuba. Är det inte civilklädda säkerhetspolisiära agenter eller deras informatörer som står och hänger i alla gatuhörn, i mat och bussköer eller bara sitter på en trappa utanför ett hus dagen i ända, så är det också alla dessa kameror. Varje oliktänkandes hus är bevakat och oftast arresteras dissidenter när de lämnar sina hus. Damerna i vitts ledare Berta Soler och hennes man Angel Moya arresteras nästan varje vecka och hålls i häkte i många timmar. Artisterna och konstnärerna i San Isidro-rörelsen är också ständigt bevakade och arresterade, ofta misshandlade. Det är alltså inte lätt att protestera på Kuba och den hungerstrejk som UNPACU nu genomför är konsekvensen av denna grymma kontroll av medborgarna för att kuva allt motstånd och frånta det civila samhället alla mänskliga rättigheter och inte ens bevilja rätten att ge humanitär hjälp till behövande.

UNPACUs hungerstrejk inleddes i dess högkvarter i Santiago de Cuba med ett tiotal strejkande. Efter några dagar hade 63 aktivister i hela landet och även utomlands sällat sig till strejken. Flera tiotal har i solidaritet hungerstrejkat i tre dagar eller fastat under dagstid en längre tid. Stödet har varit märkbart inom nästan hela oppositionen på Kuba och många demonstrationer har ägt rum utomlands i stöd till de hungerstrejkande. T o m i Stockholm har det demonstrerats och en större bilkaravan körde genom stan med den senaste motståndsrappen 'Patria y Vida' för stöd till UNPACU.

José Daniel Ferrer i hungerstrejk den 12 dagen

Idag den 1 april den trettonde dagen befinner sig fortfarande 47 personer i hungerstrejk. Många av dem har genomlidit långa fängelseår och tidigare hungerstrejker, som t ex José Daniel Ferrer och deras kroppar har därför försvagats. Många av dem riskerar att dö av hungerstrejken. Ferrers fru Nelva Ortega som är läkare och nu avslutat sin strejk försöker övervaka dem som befinner sig i högkvarteret och på avstånd övriga hon lyckas få kontakt med. Hon bedömer att flera hungerstrejkande befinner sig i livsfara och kommer att behöva dropp, troligen också Ferrer. Detta informerade hon igår. Idag har internet stängts av för UNPACU i Santiago de Cuba, så att inga informationer ska komma ut och då kan vad som helst hända utan att omvärlden får veta.

USA har i dagarna publicerat sin årsrapport om den kubanska regimens kränkningar av mänskliga rättigheter 2020 och denna rapport är förödande och avslöjande. Rekommenderas också för dem som vägrar att erkänna att Kuba är ett skräckexempel på en kriminell kommunistisk militärdiktatur.

DENNA HUNGERSTREJK ÄR EN AV DE STÖRSTA PÅ KUBA OCH KRÄVER ALL UPPMÄRKSAMHET DÅ MÅNGA LIV ÄR I FARA.
DET ÄR ANGELÄGET ATT DEN SVENSKA REGERINGEN UTTALAR SIG OCH GER SITT STÖD.